Den här är så fin!

Har aldrig träffat nån som du
Förut som liksom på nåt vis är allt
Dom flesta människor är väl vackra i sin själ
Men jag tröttnar snabbt

Men du är som en bok
Med nya sidor och kapitel utan slut
Och varje gång du öppnar dig försvinner allting utom här och nu

När jag tror att jag har svaren
Ler du så där mjukt och viskar ömt
Att alla svar är rätt
Förutom dom som är helt fel du ger mig lugn

Och trots all smärta som du bär inom dig
Så vet jag ingen mer
Som på samma sätt är varm som du och bara fortsätter att ge

Jag minns den första kramen som jag fick av dig
Som om det var igår
Ja du var varm och kall på samma gång
Helt nära men så omöjlig att nå

Nuförtiden när vi träffas
Känns det som att du kan vara du
Då är du vackrare
Än vad du varit någonsin förut

Kanske målar jag en bild av dig
Som du har svårt att riktigt ta
Ja du har ju din historia din ryggsäck som du bär varenda dag
Och har man upplevt hat, slag, förnedring tills man inte längre finns

Som du fick göra många år
Är det svårt att tro att man kan vara fin

Jag hoppas att vi ses rätt snart igen
Och tänder ljus och dricker vin
Och pratar hela natten om det där
Som är på riktigt du vet om död och liv

Hur som helst
Jag ville bara skriva nåt slags brev
Så att du vet
Att jag tycker om dig
Just för att du är du den du e