Mamma har rensat sofforna i köket. I en soffa var alla serietidningar som vi haft genom åren. Vi prenumererade på Kalle Anka under hela min uppväxt. Tror vi fick det av mammas mormor, Tilda, varje jul. Vi läste alltid tidningar när vi käkade. Alltid. Vi fick väl inte det när vi käkade middag men det gjorde vi ändå ibland. Vi läste alltid även när vi bajsade. Jag har än i dag svårt att käka frukost utan att läsa nåt och helst vill jag läsa jämt när jag ska äta nåt vid köksbordet. På toa...ja..där läser jag även nu, annars har jag faktiskt svårt att få ut mig nåt. Är väl nåt psykiskt som slår till antar jag. Varje tisdag när posten kom med Kalletidningen så fick Petter alltid lov att käka, även om han precis käkat frukost. Mamma sa åt honom en gång att han faktiskt precis hade käkat. "Meeeen, då får jag väl lov att bajsa då!" Sa Petter och gick och bajsade Haha!
Våra serietidningar är fulla av smulor och oboypulver och allt möjligt. Sönderbläddrad är dom flesta också. Av kärlek faktiskt. För gud va vi älskade våra tidningar! Först gången jag upptäckte att jag faktiskt kunde läsa var när jag läste en Fantomen eller om det var Tintin. Jag kunde läsa "sa" helt själv. Sen kunde jag läsa mera när jag läste på omslagets insida på en Kalle, det var att man kunde vinna en resa till Danmark. Jag var så stolt när jag läste det. I vardagsrummet i Märsta.
Och jag vet att Kalle heter Kalle Anka, men jag säger alltid Kallanka om jag inte tänker efter hur jag ska säga det. Precis som pockon, som faktiskt heter pop corn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar