Det har varit en mörk helg, fast det är mitt i sommaren. Mina tankar är hos dom drabbade och har varit så sen det hände. Jag lider med alla drabbade. Det är så fruktansvärt. Först sprängningen och sen alla på ön. Jag tänker på alla barn och ungdomar. Och jag tänker på föräldrarna. Jag vet själv hur dåligt jag mår för att jag inte fanns hos Lovisa när hon behövde mig som mest. Hur ska då dom här föräldrarna må? Det är en sorgens helg. Allt är så otroligt hemskt.
Igår när jag åkte till jobbet så var alla flaggor på halvstång. Då grät jag. I morse läste jag på aftonbladet.se och grät. Vissa norskar som varit in på jobbet i helgen har varit som vanligt. Men flera har varit tysta och sorgsena, borta i tankarna liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar