När vi kom ut för att åka till Mora...

"Men mamma, va i helvete har du kört på"
"Åhh....men"
"Du har kört över en katt!"
"Nääää....men..va fan"
"Fy fan om du har kört över en katt"
"Men...det kanske är den där haren som låg mitt i vägen...men åhh"
"En hare har ju för fan inte så där lång päls...mamma, va har du kört på..."
"Man kan köra över en katt utan att märka det, det har morfar sagt...men...jag vågar inte kolla"
"Mamma, va är det för nåt, det är ju långt hår"
"Nej, tänk om det är en tant"

Nu var vi så gott som hysteriska båda två och skakiga som fan. Jag vågade inte kolla. Jag var livrädd att jag kört över en människa. Jag ville bara spy. Lovisa var precis på väg för att kolla, min modiga lilla dotter. Fast hon var faktiskt arg på mig. Så kom det en bil precis när hon skulle kolla. Det var Lovisas klasskompis Lisen och hennes mamma, Kickan, och storebror, Kenny. Vi stoppade dom och jag bad om Kenny kunde kolla vad det var. Han frågade om vi hade papper så Lovisa tog fram det. Jag var spyfärdig och livrädd. Han fick papper och så kom Kickan ut och så kollade hon och så sa hon: "Men vet ni vad det är, det är sånt där som kan ligga efter vägarna ni vet" Men vi visste inte alls. "Men det är sånt som ligger i ljuddämparen, det dämpar väl på nåt vis"

Åh, vilken tur säger jag att det var precis dom som kom förbi. Både jag och Lovisa var rätt skakiga hela vägen till Mora. På hemvägen så köpte vi en halvsats avgassystem. Och nu när jag vågade kolla närmare så ser jag att det är sånt där som hon menar, det är glansigt liksom. Men jag mår faktiskt illa fortfarande när jag tänker på hur rädda vi var...


Uppdaterning efter jag pratat med min syster som tyckte det hela var rörigt skrivet: Det var ingen katt och inte nån tant. Det var ljuddämparludd :)