Dagen i bilder

I morse klockan 8 stod jag och Wilma utanför Falu Djursjukhus för att hon skulle kastrera sig. Vi gick in och där fick jag anmäla henne och sen så gick vi in på ett rum. Där vägdes Wilma och hon vägde 2,66 kg. Hon var visst en liten katt sa damen som hade hand om Wilma. Frågade även om hur vi skulle göra med hennes åksjuka och damen skulle höra om det oxå. Sen fick jag lämna Wilma till damen. Jag skulle inte vara med när hon sövdes. Jag svalde ner klumpen jag fick i halsen och gick ut. Genom väntrummet var allt okej men så fort jag satte mig i bilen grät jag som bara den. Samtidigt så skrattade jag åt att jag var så töntig. Bilarna brevid undrade nog vad jag höll på med.

Jag åkte till Carina och där träffade jag även hennes katter. Timon var så korrig så det var nästan omöjligt att få ett kort på honom.

Simba var trött och sov i världens minsta kartong på köksbordet.

Jag och Carina åkte ner på stan och där var det faktiskt höst. Träden var jättefina.

På stan gick det omkring två mysko människor från DD och intervjuade människor om handväskor. Undra vilka dom frågade?

När klockan var 11 var vi jättehungriga så vi gick till China och käkade lunchbuffé. Åh, va gott det var och åh, va mätta vi blev och åh, va vi blev fisiga i magen. Det märkte vi bla på färgaffären och på Rusta.

När klockan var kvart i två ungefär så lämnade jag Carina.

Och så hämtade jag min älskade lilla katt. En trött och slut katt. Men hon var vaken hela vägen hem.

När hon kom hem var hon så hungrig. Men kunde inte käka. Varken kattmat eller kokt fisk eller räkor. Men tillslut så kom jag på att hon ville ligga mellan mina ben. Då kunde hon käka. Wilma korrade på oss alla tre jättemycket. Hon ville vara nära oss hela tiden.

Wilmas rakade mage och det lilla lilla såret dom gjorde. Tror det är ca 2-3 cm bara.

Det här ska bli hennes tatuering i örat.

Wilma blev snabbt pigg som 17. Helt plötsligt så ville hon kolla på vattnet i handfatet. Det har hon aldrig gjort förut. Hon har hoppat upp på bänken brevid spisen. Det har hon heller aldrig gjort. Så jag har varit totalt onödigt nervös över den här kastreringen faktiskt. Hon mår som en prinsessa. Nu iallafall. Hoppas det håller i sig fram över oxå.

Hon fick föresten bilsjuketabletter oxå som hon ska ta när vi ska till Älvdalen. Det var inga problem alls att få dom. Så nu ska hon förhoppningsvis gilla bättre att åka bil.