Igår när den lilla opererade katten kom hem så korrade hon ju hysteriskt på oss alla tre och verkligen visade att hon älskade oss. Hon gick även in i alla rum och kollade om allt såg ut som vanligt, kändes det som. Och hon korrade hela tiden. Och inte kunde hon äta först fören hon fick ligga mellan mina ben och känna att jag var där.Jag vet inte hur mycket katter kommer ihåg men det kändes som att hon var tacksam att vara hemma hos oss igen. Jag vet inte om hon trodde att hon åter igen skulle bli förflyttad till nån annan.
När hon blev lite piggare började hon ju oxå att leka som en galning med alla sina saker. Hon sprang runt och hon kollade in ställen hon aldrig varit på förut. Hon jagade Evelin och Lovisas fötter och skrämde dom. Hon lekte med studsbollarna som bara den. Ibland satte hon sig och slickade på såret men då tittade vi bara på henne och sa nej. Och då slutade hon och sprang iväg och ville att vi skulle jaga henne.
I natt klockan 3 var hon tokig. Hon väckte Lovisa och jamade och korrade. Hon sprang in i vardagrummet och in i Lovisas rum och sen in i mitt rum med sin gröna muff. (Dörren mellan hallen och vardagsrummet var stängd) Jag tror hon sprang så över 100 gånger. Att inte Linus vaknade kan jag inte fatta. Runt kvart i fyra så hoppade hon upp till mig och somnade och sov till halv åtta.
Kollade på hennes sår i morse oxå. Det är jättefint och så är det så litet. Sissi hade ju halva magen uppsprättad och hon mådde ju rätt eländigt. Men det gör inte den här dåren. Hon mår toppen. Så om allt går bra hela dan så åker jag nog upp till Älvdalen på eftermiddagen. Vill ju träffa Nisse och Salle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar