Lördagen

Salle's utsikt. Nu råkade det var tomt just precis när vi kollade ut men annars så var det folk och bilar och fåglar och cyklister och allt möjligt som var utanför.

Så här såg det ut om man kollar uppåt på Nisse's gata. Det var jättefint tycker jag. Och sen att det var en backe lixom. Ska jag bo i en stad så vill jag bo i en backe. Jag har alltid tänkt så. Fast jag även alltid tänkt att jag aldrig vill bo i en stad.

Och så här såg det ut när man kollade neråt. Går man till höger så kommer man nästan ner på gågatan direkt. Så jag tycker att lägenheten låg perfekt. Vi var ju bort till andra lägenheten, den låg inte alls bra tycker jag. Jag hade dött om jag hade bott där. Själva lägenheten var fin men nää. För mig vägde inte det upp.

Det var en lång och rätt jobbig dag igår. Jag fick migrän och fick lov att ta tre tabletter. Vi var på Ikea oxå en sväng så jag handlade lite nödvändiga saker. Inget onödigt alls faktiskt. Vi åt på ett ställe med jättegod mat i ett köpcenter. Det stod en DJ och spelade hela tiden, högt som fan. Det blev inte min skalle bättre av precis.

Nisses "grodlår?" Min goda mat

Själva flyttandet var helt okej för min del. Bar inte alls så mycket, stod mest och vakta bilen så ingen skulle ta nåt. Men hela grejen var lite jobbig. Det var jobbigt att se min älskade syster så trött och matt. Även om hon var rätt glad kändes det som. Det var jobbigt eftersom mina egna upplevelser på nåt sjuktvis kom tillbaka. Spelar tydligen ingen roll att det gått en massa himlans år. Hur det kändes precis just då sitter tydligen där ändå.

Salle uppförde sig iaf hur duktigt som helst. Han var nyfiken och och käkade och åt och bajsade och somnade som en gris mellan varven. Så jag är en mycket stolt moster åt en mycket rar och trevlig katt. Vi lekte med en vante och han bet mig i handen. Men när han kände att det var hud ovanför vantkanten så slickade han istället. Det hade Wilma aldrig gjort. Hon biter nästan lite mera då, iaf ibland.

När vi satte oss i bilen så somnade jag innan vi var utanför Karlstad. Sen halvsov jag mest hela vägen. Utom när mamma började prata och inte ville sluta. Hon var väldigt pigg måste jag säga. Det var så skönt att komma hem sen och krypa ner i sängen med en korrande Wilma som bara älskar mig så mycket.