Fiskatt

Igår skröt jag för Petter om min otroligt snälla och morgontrötta katt. Att hon aldrig väckte mig tidigt på morgonen. Det ångrar jag att jag sa. I morse innan klockan var 5.45 så började hon prata. Hon jamar inte när hon pratar, hon purrar. Högt och ljudligt och om jag inte svarar då så fortsätter hon. Så hon purrade och jag vaknade och sa ja. Sen purrade hon och hoppade upp i sängen och så ner igen. Så höll hon på. Jag kände då att jag var kissnödig och gick upp. Då kom hon efter till badrummet och purrade och korrade. Och jag mitt nöt fattade noll vad hon ville.

Hur kunde jag vara så dum som inte hade visat henne förut att ödlornas zoophobas stod på morfarsbyrå? Wilmas näst bästa älsklings göra är ju att spana in dom (det bästa är att se när Gnistra och Spraka käkar zoophobasarna) Och nu stod dom i hallen och ingen hade talat om det för henne. Sen var hon för trött för att orka hoppa upp på byrån. Hon ville bli lyft det lilla kräket. Men det kunde hon glömma. Jag gick och la mig igen. Och hon hoppade upp. Så hörde jag hur hon välte ner en plastlåda på golvet. Så jag skyndade mig upp. Som tur va så var det den som var tom. Så jag tog den andra och gömde den på skrivbordet i mitt rum.

Wilma kom in och som en magnet så drogs hon till dom igen. Fast hon inte visste var dom var egentligen. Så det var bara att kliva upp igen och gömma dom högre upp. Dit jag vet att hon inte kommer upp. Då blev hon sur och satte sig och kollade ut genom öppna vädringsfönstret i nån minut. Jag hann precis somna om. Då purrade hon högt och jamade och så började hon korra. Och så hoppade hon upp och la sig på sitt täcke i min säng. Ja, hon har fått ett eget täcke. Annars tar hon bara mitt och bli förbannad om jag vill ha det på mig.