Jag älskar den lilla hunden. Hon är så söt och så rar och så snäll och så go. Jag är jätteglad att jag lät Lovisa köpa henne. Hon är lättlärd och lyssnar bra och går att muta hur lätt som helst med köttbullar.
Jag älskar även bästa katten. Hon är söt och snäll, oftast, och go. Hon gör det som passar henne. Hon vrålar när hon ska ut på balkongen. Hon springer iväg när man vill gosa om hon inte har lust. Hon kräver att det byts ofta i lådan, annars så skriker hon. Och ofta i lådan är väldigt ofta. Hon kan bitas och rivas om det är nåt som inte passar. Visserligen är det mycket mindre riv och bit sen lilla hunden flyttade in. Bästa katten är den som bestämmer i det här hushållet, tror hon iallafall.
Jag älskar dom båda lika mycket. Men, jag är en kattmänniska. Helt klart. Ester kan sitta och glo på mig i timtal. Är jag i mitt rum så är hon där, går jag in i köket så kommer hon dit, och om jag sen går in i vardagsrummet så kommer hon efter. Hon är som en skugga. Jag kan bli galen ibland. Där jag är, är Ester.
1 kommentar:
=O)
Skicka en kommentar