Snattare

Tog en snattare på jobbet igår. Han är väl typ 10-11 år. Det syntes när han gick in vad han skulle göra. Så jag hakade på honom. Jag kollade och han såg mig hela tiden. Ändå så tog han två monster-drycker och la innan för tröjan när han trodde att jag inte såg. Sen gick han ut. Så jag gick efter och bad honom visa vad han tagit och sen tog jag med honom bak på lagret. Och han grina och han grina. Och jag pratade och pratade. Och han hade en bortförklaring som inte höll för fem öre. Och han grinade och grinade. Och så fick jag lov att fråga om hans telefonnummer hem och då grinade han ännu värre. Och då, då var det så himlans nära att även jag skulle börja grina. Han ville verkligen inte att jag skulle ringa hem till hans föräldrar. Så han sa att han glömt telefonnumret hem. Det gick jag ju inte på alls och fast jag sa att jag visste vad han hette så ville han inte komma ihåg sitt telefonnummer. Så då tog jag fram det på datorn och när han insåg att jag faktiskt verkligen skulle ringa hem så grät han ännu mera.

Jag ringde och hans mamma tog det jättebra. Så skönt med föräldrar som förstår att man inte ringer för att vara djävlig. Så hon tog cykeln ner till Ica. Medans gick jag och grabben ut till han polare som stod utanför på en cykel. Ja, vi väntade tills han slutade grina förståss. Inte kul att storböla inför sin tuffa polare. Polaren var allmänt kaxig och drog ihop en annan historia. Så jag sa att om dom ska ljuga så är det bättre att dom gör upp innan vad dom ska säga för annars så håller det inte."Min" kille var knäckt och polaren var stenhård. Men så kom killens mamma. Hon sa åt dom att dom inte skulle ljuga och hon var riktigt arg. Då började polaren att grina han också.

Och jag stod där och hade ont i magen och mådde nog lika illa som grabben som åkte dit.