Lite kvällstankar

Klockan 20 ungefär så fick Wilma en burk med Sheba så hon skulle käka mycket innan hon skulle börja fasta. Hon käkade men inte allt. Men hon får inget mera nu fören i morgoneftermiddag. Nu har hon skrikigt som en tok efter mat. Hon som knappt käkar nåt alls i vanliga fall. Men nu när det inte finns nån mat så ska hon ha. Knäppkatt.

I morgon är det operation av knä nr.2. Det känns lite jobbigt eftersom knä nr.1 inte är riktigt bra än. Hon haltar ju och vill helst inte gå på det för mycket. Fast klättra på sin grej det gör hon som en dåre. Samtidigt känns det bra för den här gången vet vi hur allt funkar. Känns jättebra också att vi gör det här med Wilma. Vi är ju rädda om henne och vill ju ha henne hos oss i så många år som möjligt. Jag vet att många tycker det är vansinnigt att kosta på en katt två operationer, bättre att låta katten dö istället. Det finns ju så många andra katter. Men så tänker inte vi. Vi gillar Wilma och har vi valt att ta hand om henne så är det ju också vår skyldighet att se till att hon har det bra.

Nu ska jag snart gå och sova, vi ska ju åka klockan 05.30 i morgonbitti. Lovisa följer med för hon mår inte speciellt bra. Hon har så mycket i skolan med prov och funderingar om hon ska få IG eller inte. Sen är det andra saker som gör att hon faktiskt har det skitjobbigt nu. Hon pallar inte att vara i skolan. Vi får plugga i morgon i Falun när det är dötid i väntan på att Wilma ska vakna på uppvakningen, det blir väl runt 15-tiden hoppas jag. Lovisa har inte för vana att vara hemma utan att vara sjuk, alltså med feber och så. Men att ha det jobbigt psykiskt är ju också ett sätt att vara dålig på. Och jag kan inte tvinga iväg henne till skolan nu. Dom flesta har väl redan sett allt på hennes blogg så ni vet vad jag menar. Jag tycker inte att hon var värd det här, så jobbigt som hon har haft det sista tiden och nu när hon äntligen började må bra och bli sig själv igen.