Hur olika människor är...

Jag är en rätt så tråkig människa. Jag har mina få vänner och dom betyder väldigt mycket för mig. Dom är få men dom finns där för mig jämt och jag litar på dom fullt ut. Många jag känner har panik för att dom vill ha flera att umgås med. Dom vill kunna bjuda en massa på kalas och så vill dom veta att om dom plötsligt skulle dö så vill dom att det ska vara riktigt många på deras begravning. Men jag känner inte det så alls. Jag är hellre helt själv än att jag umgås med människor som jag egentligen inte alls gillar. Jag har hellre några få nära vänner än en massa ytliga vänner. Och jag har ärligt talat väldigt svårt för att fatta hur en del tänker när dom kan umgås och ha trevligt med folk dom faktiskt säger att dom inte gillar. Är det verkligen så att dom umgås med dom för att ha en stor umgängeskrets eller vad är det egentligen? Jag vill ju naturligtvis träffa mina få vänner men ibland räcker inte tiden till eller oxå har jag inte lust helt enkelt. Så därför gillar jag telefon och sms. Det är prefekt för mig ibland när jag inte har tid eller lust men ändå vill umgås lite på ett vis.

Jag är tråkig som fan. Jag sitter hellre hemma med mina ungar eller mina djur än att jag går ut på krogen och tar en öl. Jag sitter hellre hemma med några kompisar och fikar än att gå på ett kafé och dricker kaffe.

Jag gillar att vara så här tråkig och lugn. Det är lixom jag. Jag kanske kommer att tycka att det är ett fel val jag gjort sen när flickorna flyttat hemifrån. Men det får jag ta då. Just nu trivs jag mest hemma och jag tror ärligt talat att jag även kommer att göra det när jag bor själv oxå.