Igår kollade Evelin och jag ju på Melodifestivalen. Vi hade det skitkul. Vi käkade gott och drack päroncider och så sjöng vi. Vi satte på texten och så sjöng vi som galningar. Och faktiskt så tycker vi att vi sjöng mycket bättre än alla andra oxå.
Jag hejade ju på The Ark eller Andreas Johnsson. Men det gjorde inte min hjärna, för den hejade på Sanna Nielsen. Min hjärna ville ha den låten i skallen förra helgen då det var nån andra chans eller vad det hette. Och lika dant var det nu. Det sista min hjärna terrade mig med innan jag somnade var "Vågar duuuu, vågar jaaaaa" och det första den gjorde i morse var att sjunga "Det bääästa i mitt liiv är duuu". Hur det kan vara va...
1 kommentar:
hahaha... detta inlägget hade jag missat..
drygt när en låt sätter sig på hjärnan, man går å nynnar å trallar på en låt fast man vet inte riktigt varför :o)
Skicka en kommentar