För ett år sen var det värsta dagen i hela mitt liv. Jag lämnade min älskade unge helt ensam i den läskiga staden Bollnäs och på den tråkiga skolan och hon skulle bo hos dom läskiga människorna på Bergsveden! Eller nä, så var det inte alls.
Allt verkade hur bra som helst redan då faktiskt! Men att lämna henne på skolan storgråtandes och åka ifrån henne var som att slita hjärtat ur min kropp. Jag grinade som jag aldrig gråtit i hela mitt liv. Jag skrek tom i bilen av gråt. Jag storgrinade hela vägen ända tills jag var på Heden i Orsa. Då började jag småsnyfta istället.
Och så höll jag tummarna som fan att Emma skulle och att hon skulle vilja flytta till Evelin's boende. Det fick och ville hon. Sen vet jag inte så mycket mera från den där hemska dagen. Men på kvällen ringde jag till Evelin för att höra hur det var. Var helt beredd att åka upp till Bollnäs igen...
Så jag ringde. Och Evelin svarade skrattandes i luren! Fan, vilken känsla det var alltså! Så det är mitt bästa Alla hjärtansdags minne; Att Linus svarade med att skratta!
1 kommentar:
Ja det var en hjärtans rolig dag. puss!
Skicka en kommentar