Skratt

Det här visste man väl redan!

Jag har skrattar ofta faktiskt. Jag skrattar riktigt varje dag till och med. Så där så man blir så där riktigt bra inuti ni vet, så man mår bra. På jobbet så blir det faktiskt mycket skratt när man jobbar i kassan. Det finns så många roliga och glada människor som kan säga nåt så man skrattar. Man får höra roliga historier. Man får höra nåt roligt som hänt människorna när dom gjort bort sig eller nån annan i deras omgivning. Man får höra när dom hamrat sig på tummen, bränt dyr saffran, backat in i ett träd. Det finns så mycket man kan skratta åt. Jag är ju sån som inte kan hålla mig heller. Som hon som brände saffranet. Hon hade köpt dyr dyr saffran i stockholm. Sen skulle hon rosta på den lite, som man skulle. Och brände hela alltet. Jag skrattade som fan, hon skrattade inget alls. Jodå, det gjorde hon men jag var värst.

Sen så skrattar Lovisa och jag varje dag. Vi kan ligga i soffan och skratta så vi får ont i magen. Vi skrattar när vi handlar, vi skrattar när vi kör in bilen i garaget. Ja, vi skrattar nästan jämt.

Och Carina....fan alltså säger jag. Vi skrattar bara av tanken på att vi ska träffas. Vi skrattar i telefon, vi skrattar när vi pratar på msn. Om mina ungar är i samma rum så går dom när dom märker att Carina och jag är på skratthumör. Tv'n överröstas direkt av mitt hemska skratt säger dom. Och dom säger att jag låter HAH HAH HAH HAH som typ en elak häxa, och högt är det tycker dom. Jag tycker att jag skrattar mera hihihi men tydligen inte då. Jag tror jag skulle kunna kissa på mig av skratt när jag skrattar med Carina, det har varit så nära flera gånger alltså.

Helena och jag har skrattat så vi förstört många fikaraster för dom stackars gubbarna som fikade i samma fikarum som oss på FMM. Vi har skrattat så tårarna sprutat många gånger under alla våra år ihop. Fan, va roligt vi haft.

Sen har jag ju pappa och Nisse som jag oxå skrattar så där riktigt med. Så man inte kan behärska sig. Och Linda oxå...jobba med Linda kan vara en pina när man är skrattig.

Sen har jag ju skrattat med dom flesta runt mig men dom här är dom värsta skrattfällorna! Vissa gånger är det jobbigt att umgås med dom när man vet att man måste vara allvarlig.

Båda mina barn har blivit ordentligt tillsagda i skolan för dom har skrattat för mycket på nån lektion. Tänk om nån lärare skulle ringa hem för att klaga på att dom skrattar för mycket. Då hade jag blivit rätt arg faktiskt. På läraren. Man kan inte klaga på att nån är för glad heller! Vet att en lärare tog upp Lovisas skratt på ett utvecklingssamtal en gång. Men hon sa att hon visste att inte Lovisa kunde hålla sig och att hon förstod henne. Men att Lovisa kunde väl försöka tänka lite mera på det när hon visste om det. Det kunde inte Lovisa Haha!