Redan i morse kändes det som att allt var annorlunda. Lovisa log. Lovisa pratade. Lovisa fanns liksom. Men vi åkte ner till Falun ändå. Hon hade ju fortfarande inte druckit speciellt mycket. I Falun träffade vi på Petters kompis Anna direkt. Pratade lite med henne och hon tyckte det var bra att vi kom ner. Sen fick vi vänta på Lovisas tur. Det var en hel del jourpatienter så det tog några timmar. Sen fick vi träffa en läkare. Dock inte Anna men den här var väldigt trevlig också. Hon kollade ner i Lovisas hals med en kamera (gick ner genom näsan). Hon såg att det var infektion i näsan och att halsen gjorde ont. Men hon tyckte inte att halsmandlarna var superstora. Så jag fick kolla ner i halsen också och dom var mycket mindre än igår! I måndags så var dom så stora så dom tog i varandra och grejen dom hänger ner i halsen syntes knappt. Levervärderna var inte alls bra så den måste få vila. Men det visste vi ju redan.
Lovisa fick morfintabletter och penicillin och några andra starka tabletter. Inlagd blev hon inte för läkaren var rätt säker på att hon skulle kunna käka nu när halsmandlar var mindre och med dom morfintabletterna. Så vi tackade för oss och gick till apoteket för att hämta ut medicinerna. När det blev våran tur så satte sig Lovisa på sittplatsen vid uthämtningen. När apoteksdamen fått personnummer och sånt på Lovisa så kollade hon på henne och sa: "Så ja, nu har du fått lite färg i ansiktet. Jag såg när du stod och väntade på din tur att du var helt vit i ansiktet så jag var beredd på att du när som helst skulle svimma". Vilken människa. Hon såg alltså Lovisa på långt håll och hade koll. Sånt gillas.
Sen i bilen på parkeringen så proppade Lovisa i sig piller. Sen åkte vi till Maxi för jag skulle kolla en sak till Evelin. Och sen...sen åkte vi till Donken för Lovisa ville prova att käka! Hon fick i sin en halv cheeseburgare och äppelbitar och några pommes och en halvliter vatten. Helt otroligt!
Nu har hon käkat lite blåbärspaj med vaniljsås och hon mår rätt så okej. Trött men det går helt klart åt rätt håll nu. Äntligen!
2 kommentarer:
Vad skönt att det har vänt!
Kramar till er
Hoppas nu att hon bara blir bättre å bättre...
Skicka en kommentar