Ester väckte mig i morse. Hon stod på min arm och viftade glatt med svansen. Jag försökte somna om. Det gick inte. Hon blev ännu gladare att jag rörde på mig. Och så "pratade" hon. Det var bara att kliva upp. Hon ville ut direkt. Och svansen gick som en trumpinne hela tiden. Ute tyckte hon att allt var kul och allt skulle luktas på. Vart tog den morgontrötta hunden vägen som helst ville sova till kl 11? Hunden som inte väckt mig på hela sommaren?
När vi nästan var hemma kom jag på svaret. Kortison.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar