Leva livet

Många säger att dom verkligen ska leva livet innan dom slår sig till ro. Men leva livet kan vara så olika från person till person. En tjej jag gick med på på KomVux förut skrev en uppsats om att just leva livet. Som nybliven singel så skulle hon verkligen ut och leva livet. Samma kväll som hon sa det så träffade hon mannen i hennes liv. Och då började hon leva livet.

Jag har verkligen levt livet. Jag har gjort en massa saker som jag verkligen inte borde. Jag har gjort saker som jag kanske ska ångra men inte gör. Jag har partat. Men i mitt liv är inte det att leva livet. Leva livet i mitt liv är att jag skaffade mina ungar så tidigt. Att se dom växa upp. Att vara stolt över dom. Att vara trygg och ha ett lugnt liv. Och att ha folk runt mig som jag litar på och som litar på mig och som gillar mig för just den jag är. Då lever jag mitt liv.

Mina drömmar har inte varit att resa runt hela världen, skaffa ett högavlönat arbete, parta i massor, osv. Men jag förstår såna som tycker att det är att leva livet. Alla har så olika sätt att leva just livet och inget är fel. Allt kan bara vara rätt för just den människan med dom drömmarna om hur dom vill leva livet.

Just nu skulle jag verkligen leva livet om jag skulle få ett litet hus, gärna vid en liten sjö. Som jag kunde fixa med. Skruva lite här och lite där. Skaffa höns. Sätta upp fågelholkar. Klämma ner en tulpanlök eller två. Sitta och fiska. Slänga upp dubbeldörrarna på vidgavel. För dubbeldörrar ska jag ha i mitt drömhus. Och innanfönster. Och stort kök.

Men jag lever livet nu ändå. Evelin är lycklig och Lovisa är lycklig. Det är då mitt liv lever som bäst.