Jobb och ledsen

Så då var semestern slut. Det har varit underbart att vara ledig så länge! Och det behövdes verkligen. Så skönt att veta att man verkligen är ledig. Det är ju aldrig så annars när man är arbetslös... Då ska man vara beredd att åka och jobba om nån är sjuk. Det är bara att kliva upp om dom ringer klockan 6 på morgonen. Även om man har jobbat typ 12 dagar i rad. Men folk har svårt att förstå det. Dom tycker att om man jobbar typ 3 dagar i veckan när man är arbetslös så är man ju ledig ändå. Men dom förstår inte att man alltid varje dag, varje timme måste vara klar för att kunna rycka in. Har man fast jobb och är ledig på en tisdag tex, så är man faktiskt ledig då oxå. Man behöver inte ens fundera på om man kanske ska rycka in för om nån ringer och frågar så är det bara att säga att man inte alls vill jobba på sin lediga dag.

Det kändes iaf inte allt för jobbigt att jobba idag. Plockade rätt mycket varor och satt inte i kassan så mycket som jag brukar. Kul var det oxå att höra att man var efterlängtad av kunderna. Jag verkligen gillar mina kunder. Dom är så bäst alltså! Men det var rätt sorgligt idag oxå.

En av stammisarna var väldigt ledsen, hans bästakompis hade dött i morse. Och han grät och grät, så jag fick lov att klappa och krama på honom. Jag var så nära att börja storgrina, men jag höll mig som tur va, för jag hade nog inte kunnat sluta annars. Sen blev jag väldigt arg över en grej en jobbarkompis klämde ur som om det hela. Men jag höll mig från att säga till om det. Men många verkar inte fatta att bara för att man kanske inte är som alla andra så har man faktiskt känslor och att det är lika jobbigt för alla om en nära vän dör. Och speciellt när man är med och ser hur människan dör framför en själv... Fick iaf höra av han som var så ledsen att jag var nån man alltid kunde räkna med och att jag verkligen förstod mig på folk. Det var en komplimang som jag verkligen sög i mig.