Om mindre än 20 timmar så ska äntligen Christer Fuglesang få åka till rymden(om inte vädret ställer till det). Vilken grej alltså! Vilken känsla att få åka upp i rymden! Lovisa frågad om jag verkligen skulle vilja åka ut i rymden.
"Ja, det skulle jag verkligen. Jag skulle ordna allt så ni skulle få det bra om det skulle gå åt skogen men åka det skulle jag"
"Skulle du åka fast jag och Evelin grinade och sa att du inte fick"
"Mmm, ja, det skulle jag"
"Fy fan, va ego"
Jag är inte säker på att dom första stegen på månen är det första minne i mitt liv. Det låter ju otroligt eftersom det hände i Juli 1969. Men jag tycker att jag kan känna att jag kommer ihåg uppståndelsen omkring det. Men det kan lika gärna vara att pappa blivit så uppspelt när han pratat om det.
Pappa hade ju en massa rymdurklipp på sitt kontor i Märsta och han pratade mycket om rymden när vi var små. Det är nog därför jag gillar tanken på att få åka ut i rymden.
Så jag hoppas verkligen att Fuglesang äntligen kommer iväg, som han har väntat på det här.
Vilken grej!
1 kommentar:
Jag har faktiskt "fundrat" på att sätta lte pengar på att han inte kommer upp. Det är en känsla jag haft hela tiden. Spookyyyy!!! Puss.
Skicka en kommentar