Jag, en hemsk människa Haha!

Nu kommer den här tiden när alla är ute i solen och njuter av det fina vädret. Det solas och det åks skoter och skidor och skridskor och pulka och folk går en massa promenader och det grillas korv och alla är lyckliga och glada.

Själv tycker jag att det är lika skönt inne. Jag åker inte skidor. Inte skoter. Inte skridskor. När ungarna var små så åkte vi rätt ofta pulka vid Digerbergsskolan. Och vi grillade korv lite då och då. Det var jättemysigt. Men nu är vi inte så pulkiga längre. Och kånka med oss grill och korv och sånt ner till Orsasjön bara för att käka lite är liksom inte min grej. Dessutom så är det en massa folk där nere, nästan så det blir trångt. Jag var en utemänniska när ungarna var små. Men tröttnade faktiskt när jag kom på att par ville umgås ute i det fria med andra par. Och det kan jag väl förstå till en viss del. Är ju säkert roligare när båda vuxna har någon att prata med. Men att alltid göra utesaker med ungarna själv var inte det roligaste. Även om jag gillar mina ungars sällskap. Jaja, hur som helst så tycker jag det är mysigt att kunna sitta på min balkong och dricka kaffe när det är soligt och fint. Och hade jag haft en egen tomt hade jag säkert varit ute mycket mera. Det är ju inte så himlans kul att gå ut på gården här ute. Vad ska jag göra där? Bygga mig en snökoja?

Nej, jag är en innemänniska nu för tiden. Gå ut på balkongen kan jag ju tyvärr inte för den är ju igenbommad. Jag hoppas verkligen att dom börjar med balkongerna snart för jag vill kunna gå ut och dricka kaffe, kanske få lite färg på mitt bleka ansikte. Men sen kunna gå in när jag vill. Man ska ju vara en utemänniska när man bor som vi gör med naturen nära. Så jag har trott att jag varit den enda i hela Orsa som varit en innemänniska, men förra året så började jag prata med en kund och hon sa att hon helst var inne. Hon gick bara ut ibland för att sitta nån timme i solen och sen gå in igen. Jag trodde att den här människan var sån som hängde nere vid pimpelhålen nere på Orsasjön hela februari-mars. Tänk va fel man kan ha om folk.

Fast jag trivs bäst inne så känner jag mig faktiskt rätt kass, för folk ser verkligen ner på innemänniskor som mig. Jag försöker inte att bry mig om det men ingen gillar ju att folk tittar ner på en för nåt man faktiskt gillar. Men jag försöker att acceptera att jag är så här. Iallafall just nu är jag så här. Om nåt år kanske jag ändrat mig och blivit en utemänniska igen. Som jag var när flickorna var små. Men just nu så är jag inte det.