Glasöga eller inte?

Inget lite brev idag heller om hur röntgen av min skalle har gått. Så jag hoppas på det bästa, hade det varit någon tumör så hade dom väl hört av sig nu. Det har ju gått över en vecka. Jag tänker inte ringa iallafall och höra. Ärligt talat så är jag för feg för det. Nisse sa idag som jag sagt hela tiden att om det är en tumör i ögat så är det bara att ta bort det. Fast så sa hon att då skulle inte hon eller Evelin kunna käka i samma rum som mig. Men hellre en tumör i ögat än en i hjärnan.

Det här är ju en rätt så stor sak egentligen. Och visst är jag väldigt jävla skitnervös. Men ändå känns det som att det är en fis i rymden jämfört med hur rädd jag var när Lovisa skulle röntga sin hals. Och hade det varit nåt fel i min skalle så hade jag ju känt på mig det. Det tror jag man gör faktiskt.